ett liv i eld och lågor
livet är som en berg och dal bana, inklusive alla hinder som är ivägen. Precis som i den riktiga naturen, massa berg med träd och djupa dalar med vatten.. Inte det lättaste att ta sig igenom? På vägen möter man även lyckliga saker som får än att fortsätta framåt, precis som paraplyet hjälper när det regnar. Jag vet inte, men jag tror livet inte skulle vara lika intressant om det inte fanns motgångar.. Det kan inte alltid vara léendets blomstertid. Och jag behöver min kraft som tar mig dit jag vill, och den som får mig att vilja fortsätta gå på livets väg utan att stanna och ge upp. En stor bit av den kraften förlorade jag idag, och det kändes. Det började i huvudet och fortsatte enda ner till tårna.. Precis en sån känsla jag förut haft förutom att den nu kändes så jävla äkta, som att jag befann mig i helvetet som nu frysit till is. Take me to heaven, där jag förut var. Jag vill inte släppa allting bakom mig, jag vill prata om det, prata om allt mellan himmel och jord. Jag behöver det, vi behöver det, våran vänskap behöver det. Ta mig tillbaka till tiden som förut va, eller ialla fall en bit?
Kommentarer
Trackback
