livet rinner ur min hand
Är allt helt enkelt mitt fel? Trampade jag snett på en rak väg eller gick jag rakt när vägen svängde? Ramlade jag ner i ett hål eller har livet blivit ett eget stort hål? Förut när jag tittade upp mot stjärnorna var jag glad, tänkte på allt som hänt och alla underbara minnen. Nu när jag tittar upp fylls ögonen av tårar, och alla tankar bara rusar i mitt huvud och jag kommer inte fram till någonting vettigt.. När jag hade något att berätta vände jag mig till dig, det bästa jag visste för att dela med mig av mitt liv och må bra. Känns som att den biten av livet är slut, kanske därför jag mår dåligt? Att inte veta om varför det har blivit såhär gör allting så mycket jobbigare än vad det borde vara..Det skriker i mitt hjärta, det skriker åt mig. För min mun är förseglad och jag får inte fram ett skit om vad jag känner, inte ett enda skit! Och jag hatar det, därför skriver jag.. Jag vill inte släppa din hand, jag vill inte gå skilda vägar, jag vill inte luta mig mot någon annan när jag är ledsen och jag vill inte dela med mig av våra minnen till alla andra förutom du.. helvete! Är det slut? Eller kommer det någon väg för oss som korsas igen? Det vill jag veta, hatar att ha det såhär och att tanken om oss leder till tårar och inte till skratt. gör mig så jävla rädd.. Varje gång jag andas, varje gång jag ler, varje gång jag fäller en tår, varje gång.. lika ofta som jag gör det tänker jag på dig.
Jag tänker på dig, men jag känner ingen närhet.
Jag gråter över dig, men jag känner ingen tröst.
Jag tänker tillbaka på våra tider, men just nu ser jag ingen framtid.
Jag saknar det som var oss, och inte det som var jag.
Jag känner en kärlek, men är den besvarad?
..du vet vem du är
Jag tänker på dig, men jag känner ingen närhet.
Jag gråter över dig, men jag känner ingen tröst.
Jag tänker tillbaka på våra tider, men just nu ser jag ingen framtid.
Jag saknar det som var oss, och inte det som var jag.
Jag känner en kärlek, men är den besvarad?
..du vet vem du är
Kommentarer
Trackback
