skriva av sig är bearbetning

när man tror att man kan förälska sig i någon, du vet när allt känns så jävla rätt? Då går det oftast så jävla fel.. Jag vet inte hur många gånger det har hänt mig. Du, du kändes som den personen jag saknade i mitt liv, den jag verkligen behövde. Men titta, nu står jag här utan dig. Det känns förjävligt, men man lär sig att ta emot hårda slag. Det gäller att radera, radera det mesta. Men du finns ändå någonstans kvar i mitt hjärta, och framför allt i minnet. Även fast jag vill eller inte, jag är ledsen för att det blev som det blev.. verkligen. Jag kanske ser glad ut, för jag försöker verkligen att glömma.. men det är så jävla pain in the ass. Jag tror inte, men jag vet inte om du har ett precis samma helvete som jag nu? Men jag vill tacka de som tror så mycket på mig, då som tar tag i min hand och drar mig ur skiten. Om jag nu inte finns här för dig, om det är så du känner. Kan jag bara säga att det är inte för att skita i dig,  det är för att få bort allt, alla känslor som jag fick för dig.  Move on, jo du jag försöker. Även fast det är som det är nu, hoppas jag verkligen inte att du raderas totalt ur mitt liv. Det vill jag inte. Ah ja, fuck this shit. Och ställ er upp, alla kära vänner som är så underbara.

- vågar inte tänka mig ett liv utan er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0